Jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva om, så godnatt. Jag ska gå och lägga mig snart för det är måndag imorn, och på tisdag är det ingen sovmorgon, men vi (6 bd) slutar efter lunch tror jag.
Ni får gotta er i en gammal bild från något av mina album så länge tills vidare.

Jag tog en promenad idag och på vägen fotade jag lite. Dock med pappas kamera.



Hemma fotade jag en bild på Lillebror och hans snurra han gjort på slöjden


Sitter nu och äter semla och tittar på Crocodile Dundee som går på 6:an, efter att jag ätit laxspett med ris för några timmar sedan.

Sweet Dreams zzzZ

Igår fick jag bilderna jag framkallat på fotopapper. Fuji har nämligen att man kan framkalla 100 bilder och bara betala portot.

Det här är några av bilderna jag framkallade


Min lillebrorsa som gör roliga miner utanför huset vi hyrde på Utö


Också Utö på den stora stranden.



Sedan framkallade jag många fler, men ni fick se dem här nu.

Tänkte skriva lite. Säg vad ni tycker om den.


En bänk.
En stor bänk som bara gör att jag känner mig ännu mindre. Liten, liten i denna omöjligt stora tomma värld. Fast jag är inte liten egentligen. Jag är helt normal. Men varför känns det så då? Jag vet inte. För att jag känner mig tom även om jag är med dem jag känner mest. Kanske det.
Ingen är som jag. Ingen tänker som jag.
Jag vill bli förstådd. Att någon ska veta hur det känns. Och det är det få som gör, och jag undrar om jag någonsin kommer träffa någon som vet. Någon förutom mina föräldrar. Dem är faktiskt bra att ha, jag skulle inte ha någon att prata med, om allt som är svårt annars.
Men jag tar dem inte för givet. Ta ingenting för givet. Ta för fan aldrig något för givet. För jag fattar, jag fattar att det finns människor som har det svårare än mig. Och någon gång, det lovar jag, ska jag hjälpa någon. Hjälpa någon på riktigt. Någon som aldrig skulle våga tänka på att ta för givet. Någon av dem ska jag hjälpa.
Jag ska inte sitta på en för stor bänk.
Jag ska resa mig upp, jag ska växa. Jag ska växa för att folk ska se mig, jag ska växa för mina föräldrar och dem som förstår mig och dem som kommer göra det. Jag ska växa för att hjälpa personer som fallit ihop på en för stor bänk och inte klarar av att resa sig över ytan.
Alla förtjänar att känna glädje varje dag.


Jag skriver om sådant som känns viktigt.
I den här texten förklarar jag att det kan vara väldigt svårt att kunna ställa sig upp och rycka tag i sig själv, våga säga ifrån, och när man gör det blir allt lättare om man har stöd. Men alla har inte ens någon som lyssnar, så ta inte för givet att allt är bra hela tiden för alla, så tyck inte synd om dig själv för att du inte en bra tröja för dagen eller, vädret är surt. Det finns dem som har det värre.



Smile
Why? Because you can!

Jag håller som sagt fortfarande på med designen. Och eftersom min kamera är på reparation och jag just nu inte kan lägga ut några nya bilder som får det bli lite gamla bilder.
Var på Tekniska Muséet idag. Var väl ganska småtråkigt.

Jag tänkte att jag också kommer att skriva lite från någon av mina texter. Så jag kommer dela med mig av foton, texter och liknande.



Skor är viktigt
för hade man inte skor
skulle fötterna bli såriga
och blir fötterna såriga kan vi inte gå på dem
och kan vi inte gå
kommer vi inte framåt, framåt, framåt
så därför har vi skor

Jag ska göra bilden i menyn mindre, men jag råkade ladda upp fel format! Ska fixas imorn!

Japp, godmorgon alla sömntutor, och ni som inte är det häller. Jag har ändrat lite på länkarna här på morgonen, lagt till en header och fortsätter att fixa lite fler saker. Får se hur mycket jag hinner nu.


En nytagen vinterbild. Jag längtar efter sommaren. Gör inte ni?

Sitter och kollar i DigitalFoto och ändrar designen på bloggen. Har fixat en del små ändringar som kanske inte syns så mycket. Har en skön sovmorgon imorn som jag troligtvis utnyttjar för mer redigering.


En lite gammal bild på mig och Hille


Åhh, vad jag längtar till sommaren! Den här bilden är från i somras på Utö. Såg ut som utomlans. Helt sant. Lika varmt.